Aino Taube

Det här blir ett kort inlägg om en tant som jag beundrade jättemycket när jag var yngre. Mormor och jag brukade se svartvita svenska filmer på eftermiddagarna efter skolan på sjuttiotalet och om det var något av bättre kvalitet än Åsa-Nisse så brukade Aino Taube vara med.

Aino föddes 1912 och dog 1990. Hon gifte sig med filmregissören Anders Henriksson 1940 och fick med honom sonen Mathias Henriksson (bla den svenska rösten i det tecknade kroatiska barnprogrammet Professor Balthazar, även om han gjorde mycket mer innan han 2005 dog i en hjärtattack i sin bil).
Aino tillhörde Dramatens ensemble mellan 1955 och 1988.

Aino gjorde förutom väldigt mycket film även teve - det vi kanske minns bäst är "Mor gifter sig" och "Hedebyborna"

Och namnet Taube då? Ainos pappa hette Mathias och var kusin till Evert.

ps
Jag var en gång med i en film av Allan Edwall och träffade och umgicks en del, under väntandet på tagningar med Dora Söderberg (Hjalmars dotter, en liten tant som rökte hela tiden) - hon gav mig två råd: Bli skådespelare för det är jätteroligt och bli vän med Aino Taube för hon var så makalöst trevlig att vara vän med.
Det blev varken det ena eller det andra. Mest synd är det att jag aldrig blev vän med Aino.

ds

(Aino som Karolina i Hedebyborna tillsammans med en annan glömd tant - Helena Brodin)

Mamie van Doren

Joan Lucille Olander heter hon egentligen, Mamie van Doren - trekvartssvenska som under sin storhetstid på 50-talet kallades "De fattigas Marilyn Monroe".
Mamie valdes till "Miss Palm Springs" 1949, 18 år gammal och upptäcktes i samma veva av den originelle producenten Howard Hughes som inte bara började kila stadigt med henne under fem års tid utan även gav henne roller under namnet Joan Olander i filmer producerade på hans eget filmbolag, RKO.
Filmerna gick oftast ut på att visa Mamies stora bröst och kurvor i åtsittande kläder och, för sin tid vågade baddräkter.
Snart skrev hon kontrakt hos Universal för att göra samma sak som hon gjorde hos RKO och det var nu hon ändrade sitt namn till Mamie van Doren.

Och hon åtnjöt faktiskt en hel del berömmelse - hon blev aldrig så stor som Monroe men kanske som Diana Dors eller Jayne Mansfield i tutt-lisefacket och som sexobjekt.

Efter att Mamie spelat mot den talande mulåsnan Francis i "Francis joins the Wacs" ("Kaos i kasern") gick det utför - mängder av b-roller och teveseriegästspel, ofta som sig själv.
Hennes största misstag i filmbranschen var när hon 1957 tackade nej till den kvinnliga huvudrollen i "Will success spoil Rock Hunter?" ("Åh, en sån karl!") som istället gick till Jayne Mansfield.
Många år senare producerade och spelade Mamie själv huvudrollen i pjäsversionen av filmen.

På scen var hon visserligen aktiv i ett par musicals och i Playboy vek hon ut sig ett par gånger. Hon satte upp shower, modellade, sjöng för soldater i Vietnam och uppträdde i Las Vegas.

Hon har gift sig fem gånger och säger sig en gång i tiden ha haft en romans med Rock Hudson. Vid sextio plastikopererade hon sig men påstår att brösten ska vara äkta.

Nuförtiden är hon 79 år, säljer signerade bröstvårteavtryck (heter det det?) och har sitt eget vinmärke. Hon är förmodligen den sexsymbol som haft längst karriär även om den skiftat - ett femtiotal teve och filmroller plus en mängd scenframträdanden.

"At my age, having an orgasm is like having an occasional cocktail".

Jag är stolt över våra svenskättlingar.




(Gör tydligen vad som helst nuförtiden - här på Hustlers stora partaj i Hollywood för ett par år sedan)

(Sjuttionio bast på bilden!)

Isa Quensel

Nej, vi har inte alls glömt Anna Lisa Quensel . Men hon får vara med här ändå. Det var 1981 hon dog av en hjärnblödning. Hennes sista framträdande var tillsammans med Lars Humble i Tiotusenkronorsfrågan. Då var Isa 76 år gammal.

Isa var en enormt folkkär skådespelare både i filmer som "Raggen - det är jag det", Hillmanfilmen "Damen i svart" och i oräkneliga teveproduktioner - "Ärliga blå ögon", "Kvartetten som sprängdes" och "Madame" (tillsammans med bl a Zarah Leander, Lasse Lönndahl, Gio Petré och Jan Malmsjö). Filmat hade hon redan från början av trettiotalet. Hon hade bland annat det tvivelaktiga nöjet att vara med i en av Hitlers favoritfilmer "Pettersson och Bendel" 1933 men hur många vet att hon egentligen var opera- och operettsångerska och arbetade med och under samma operahustak som Jussi Björling, Kerstin Meyer, Gösta Winbergh, Per Grundén, Birgit Nilsson och Ingvar Wixell?

Isa var rankad som en av vårt lands stora sångerskor fram till att hon, i mitten på femtiotalet la sångkärriären åt sidan för att satsa mer på skådespeleriet. Hon fortsatte samtidigt att arbeta som pedagog på Musikhögskolan och som operaregissör.

Räck upp en hand om ni vet att det är Isa som är Krösa-Majas röst i emilfilmerna! Och att hon dubbade Madame Mim i Disneys "Svärdet i stenen"!
I "Agathon Sax och Byköpings gästabud" lånar hon ut sin underbart hesa röst till Faster Tilda.

Jag saknar Isa Quensel. Det finns faktiskt ingen som kan ta hennes plats.

Tala Birell

Tala Birell föddes 10 september 1907 (eller 1908) som Natalie Bierl i Bukarest. Hon fick en liten filmroll 1926 i "Man spielt nicht mit liebe" men under några år framöver arbetade hon mest på teatern och då i roller hon tagit över efter Marlene Dietrich.
Några tyska och österrikiska filmer till blev det innan hon 1932 flyttade till USA och i Hollywood lanserades som den "Nya" Garbo. Det var nu inget ovanligt - flera filmbolag lanserade sina egna Garbos under trettio och fyrtiotalen. Den svenskättade ryskan Anna Steen som vi ska stifta närmare bekantskap med senare var MGMs "Nya" Garbo bara för att nämna någon.

Ett trettiotal filmer blev det i Hollywood - ingen speciellt minnesvärd idag utom screwballkomedin "Bringing up Baby" (sv. "Ingen fara på taket") 1938 där Tala i en biroll spelar mot Cary Grant, Katherine Hepburn och leoparden Baby.
1948 fick Tala nog av Hollywood och flyttade, först till sin mor i München och senare Berlin. Under några år på femtiotalet ledde hon fältunderhållning i Tyskland, Österrike och Frankrike för amerikanska arméns räkning.

Tala gjorde bara en roll för teve. Det var 1955 som The Queen of Cygnii i "Blixt Gordon".

1957 pensionerade hon sig av hälsoskäl och dog 1958 av cancer.